Till Stockholm och tillbaka, till Stockholm och tillbaka. Jag älskar Stockholm men vet ni vad jag älskar mer? Min soffa. Vara hemma. Ligga i soffan och skriklägga barnen utan att resa sig. Jag är så hopplös med mina resor. Kvällen innan springer jag runt och luktar Joachim i nacken som en brunstig brunbjörn och vill bara vara hemma. Regredierar som ett ett barn och vill bara ligga och sutta mammas nusse. Sedan blir det morgon och mamma Malin tar en taxi till tåget som en viktig affärskvinna, köper en cappuccino to go, som en vuxen, sitter i första klass och låtsas skriva viktiga rapporter men tittar på en sköldpadda som åker båt i ett potatisskal på youtube. Göra TV, sitta i sminket, säga smarta saker, bete sig. Men snart är jag hemma igen. Jag vill höra honom säga I lika lika move it, jag vill se om hon har fått tillbaka sin dörr som Joachim häktade av eftersom hon slog i den en gång för mycket morgonen jag åkte. Jag vill veta om han har målat fler krigsskildringar, jag vill veta om det var okej att jag köpte henne en ny karatedräkt som inte kommer vara lagom förrän 2018. Jag vill veta om Joachim stekte falukorv så fort jag åkte hemifrån. Han passar på att steka grisiga saker men glömmer att min stora och ståtliga näsa missar INGET. Snart hemma. Jag tar mig dit med Miss Li's Spaceship.
