I går ägnade jag dagen åt sånt där mammaspring som, ursäkta mig, ALDRIG en man gör. Sedan jag skrivit det jag skulle, betalat det som skulle betalas hämtade jag det minsta barnet på dagis. Klockan 16 kom tjejerna hem och länsade skafferiet på mellanmål. Samtalsutdrag, mamman och mellanbarnet: "Jag ska skjutsa till teatern, vill du följa med?" "Nej" "Men vi ska vara borta två timmar eftersom jag ska göra ärenden under tiden" "Jag vill inte" "Men om vi äter på Max eller Mc Donalds?" "Nej" "Men då får du ingen mat" Försöka duger. "Okej, då behöver jag ingen mat" Fan. "Men om vi åker till en leksaksaffär så kan du få peka på vad du vill ha i födelsedagspresent" "Nej" Nu har jag fjäskat färdigt. Jag borde veta vid det här laget att det ALDRIG NÅGONSIN lönar sig med henne. Byter således taktik. "NU GÅR DU UT OCH SÄTTER DIG I BILEN ANNARS BRÄNNER JAG UPP ALLT I DITT RUM" Hon reser sig från soffan och efter en stund sitter tre barn intryckta i bilen. Kör till teatern, lämnar av äldsta barnet. Kör vidare till en kakelbutik som inte har det vi behöver. Treåringen försöker ramla ihjäl sig på en barstol men kan ändå SJÄÄÄÄLV. In i bilen och vidare till den utlovade leksaksaffären. Önska önska runt i ring. Köper tre flaskor såpbubblor att använda som muta om jag behöver få ut dem ur huset vid ett framtida tillfälle. In i bilen och vidare till biblioteket. Klockan är 18:30 och teatern är slut. Plockar upp stora tjejen och åker till Max drive in. Tre barnmål med två cheeseburgare endast ketchup, en hamburgare endast ketchup, sex chicken nuggets, pommes frites och mjölk. Jag vill poängtera att vi gör detta kanske tre gånger om året. Vi kör hem och ramlar in i hallen klockan 19:10. Barnen får äta och treåringen badas under vild protest VILKET ÖVERGREPP ATT BLI REN, YYYYYYL. Nattas under än större protester. Nu är klockan 19:55 och nu ska jag laga mat till mig själv. Har inte ätit sedan salladen klockan 12 och springer som Kokain-Kate Moss mellan spis och kyl. Försöker få tjejerna att städa sina rum och njuter maten framför ett avsnitt av The Office. Klockan 21:15 kliver Joachim in genom dörren efter att ha förlorat mot Bergkvara. Åh så värt det. Jag vill lägga all min stress, allt kakelstrul och alla barnanekdoter i hans knä men det går inte FÖR DÄR LIGGER EN IPAD. Vad som sedan hände kan ni kanske räkna ut själva men jag kan hinta om att det innefattade väsande hat och giftiga svordomar mellan tänderna. Onsdagens morgon började klockan 6:40 av mobiltelefonen som inte gick att stänga av. Om någon vet hur man stänger av larmet på en Sony Ericson Xperia Arc så upplys mig gärna. Jag tryckte på allt, duttade jättehårt på displayen med pekfingret och kastade den slutligen i golvet men den jefelen fortsatte med sitt TRUDELIDUTT. Hej hej hantverkare Peter klockan 8:00. "Peter, nu sticker jag till hjärnskrynklaren och kommer hem...när jag är frisk" ropar jag ner i källaren. "Lycka till" Vidare till sjukhuset och sedan vidare till extrajobb med ett hus. Hem och lämna text, bråkar lite med redaktörsPernilla eftersom jag vill göra på mitt eget sätt, det hör till. Vi blir vänner på slutet, det hör också till. Kör till annan kakelaffär bara för att upptäcka att de inte heller har det vi behöver. Köper annat kakel jag behöver och lastar in sexton kartonger i bilen. Kör hem och bär in kartongerna i källaren. Ställer dem på pingisbordet och tänker för mig själv att det där skulle Joachim kunna ha synpunkter på och fortsätter tanken såhär: MEN LYCKA TILL MED ATT TA UPP DE SYNPUNKTERNA MED MIG FÖR HELVETE. Kör till dagis täckt i kakelpuder. Plockar med mig treåringen som är en installation av sandlådedamm, snor, torra läppar och rödfnasiga kinder. Klockan 16:00 kommer mellanbarnet hem och kräver ägg till äggrullningen. Slänger ner tre ägg i en kastrull. Klockan 16:15 kommer stora barnet hem och det är väldigt sent eftersom målarskolan börjar klockan 16:30. Plockar upp äggen ur kastrullen, skalar ett ägg under kranen och trycker in i truten. NU ÄR KLOCKAN FEMIHALV, VI MÅSTE ÅKA. Alla rör sig i ultrarapid, ingen bryr sig om vraket som står i hallen och ylar. 16:37 hoppar hon ur bilen och springer in i målarhuset. Hämtar upp Joachim samt cykel på kontoret. Treåringen har fått en macka med svartvinbärsmarmelad i baksätet. Han har somnat med marmeladen mot bilstolen. Kan tänka mig att Joachim har synpunkter på det MEN LYCKA TILL MED ATT TA UPP DE SYNPUNKTERNA MED MIG FÖR HELVETE. Kör hem och lämnar barn och Joachim vid huset, kör vidare till ännu en kakelbutik. De har det vi behöver. Det har det vi behöver! Vill falla ner vid kvinnans fötter och kyssa dem. Lägger in en beställning och åker till systembolaget. Där var jag ensam om man med ensam menar "det såg ut som om det var rea på alkohol". Köper tre flaskor rött och tre flaskor vitt och tänker att alla andra säkert har mycket godare vin i sina korgar än jag. Hemma igen klockan 18:15. Äter middag, läxhetsar och planerar påskmiddag. Ser en jättefet kvinna i string på Tosh.0 och lägger mig klockan 22:25. När Joachim kliver in i sovrummet tio minuter senare sover jag. Det har inte hänt sedan gamle kungen. Det brukar ta en timme och tio minuter. Eller två timmar och tio minuter. Men i går somnade jag efter tio minuter. Och det finns inget slut på detta inlägg. Det finns ingen mening, ingen särskild substans. Men det måste sluta någonstans.