Jag kom till Stockholm. Och jag sprang. Först sprang jag till Aftonbladet för att ta nya bylinebilder. Tänkte att jag skulle bli snygg den här gången. Man tänker så mycket. Sedan spring till fotografering för Metro och bilderna blev fantastiska men när jag slog upp Metro i morse hade de använt en pressbild. Why photoguy, why? Sedan spring till Rix Morronzoo och min gode vän Ola och vad jag sa minns jag inte men ni kan lyssna på det här Sedan spring till P4 Extra med Lotta Bromé som ni kan höra här. Lotta Bromé är en sån stjärna. Jag blev lite blyg och skrämd där jag satt i en stor studio som någon gjort till en liten studio genom att rama in oss med vikskärmar som man minns från lågstadiet, ni vet, skärmar bakom vilka man satte de som bråkade och stojade innan man slutligen kastade ut dem i korridoren. Men vad vet jag om sådant. Sedan sprang jag, med hjälp av en taxibil som kördes av en kalmarkille som hette Lindén och har drivit Margaretaplans livs i många år, till ett ytterst hemligt möte som jag tror så småningom utmynnar i ett Ja. Sedan sprang jag till mingel på Piratförlaget och jag bar en väldigt grön klänning som någon trodde var Whyred men det var fin-HM, plaggen som heter Trend, Hm's finaste som de inte bjuckar oss på bonnalandet på. Vi får hålla till godo med Logg och se ut som om 1997. Jan Guillou gav mig ett glas rött, jag rörde mig fram bland förlags- och mediamänniskor som alla är mycket coolare och mer världsvana än jag. Vet ni, det spelar liksom ingen roll hur bra det går för mig eller hur trendigt jag försöker klä mig, jag är ändå alltid en bonnatönt. Jag kan aldrig bli en sån där kvinna som hastar fram i Vasastan och är sval. Jag är alltid en borttappad kusin från landet med rödpustiga kinder som tycker att taxiresor är lyx. Jag sitter nu på tåget hem och det visar sig att mitt fantastiska förlag har beställt tågbiljett med varm mat. Jag har suttit här och ätit förbeställd mat som en annan businesskvinna. Jätteviktig känner jag mig. Jag försökte låtsas som att jag alltid har mat på biljetten men lyckades inte dölja min upphetsning över att få leka resande affärskvinna on the go. Ingen mobilsnäcka i örat har jag heller som viktiga kvinnor alltid använder. Det kommer ju bara öronsvett och vax på de där plupparna. Tillbaka till förlagsfesten där min redaktör Pernilla och Katerina Janouch helt plötsligt fick för sig att gå till Riche. Och jag skulle följa med. Till Riche går alla de coola barnen och där passar jag inte in. "Jag vill inte följa med" "Nu följer du med" "Nej, jag blir blyg, jag är bara en bonnig tönt som vill vara hemma, kan jag inte få vara det?" "Nej, du följer med, nu är det bara så" Så de drog med mig till Riche och jag fick ett glas champagne. Vi slog oss ner på röda plyschstolar och pratade politik. När klockan var 21:50 var jag förbi av trötthet, jag hade sett så många kändisar och likt ett barn blivit utmattad av alla främmande intryck. Jag förklarade för Pernilla att jag faktiskt hade en textlämning till henne följande dag så nu måste jag hem och sova. Men mest av allt ville jag hem så att jag kunde klä av mig till trosorna och äta uppvärmd mat i Birgittas soffa. Katerina och jag delade en taxi, pratade om livet och så var kvällen slut. Nu är jag snart hemma i Kalmar. Jag ska hämta mina ungar, vi ska hyra tre nya filmer på hemmakväll, de ska få önska mat, jag ska säga att jag älskar dem, vi ska äta micropopcorn och jag ska lägga dem lagom sent, vi ska ringa och säga godnatt till Joachim som ligger på ett hotellrum i Sölvesborg. Jag ska somna i min säng sedan jag sträckt lakanet och tryckt i gång P4 på sleepfunktionen. Jag ska sova och drömma om mitt liv som är bäst när det levs i Kalmar.
