För ett par nätter sedan vaknade jag av att Joachim flög upp ur sängen, la sig ner igen och började slå på sängen med handflatan. Jag sa ingenting eftersom han brukar prata i sömnen, kliva upp, skruva ur lampor eller ta fram kläder från garderoben. Jag lyssnade någon minut till och somnade om.På morgonen berättade Joachim att han blivit stucken av någonting. Först i armhålan och sedan i fingret. Armhålan var svullen och röd, i övrigt var han samma Joachim som förut. Om det varit jag. Om jag vaknat mitt i natten av ett brinnande stick. Förändrad för alltid, aldrig densamma efter: Riva riva, riva allt. Riva upp himlen, riva ner väggarna, sätta eld på naturen, stämma alla, döda allt med gadd, hat svart och rött med vitt i mitten där ingenting finns kvar. Att sitta vid sitt utebord med en geting över bearnaisen, det är som det är, man får acceptera. Men i sängen i sömnen. En välsignelse, ingenting mindre är det, att det var Joachim och inte jag, inte min armhåla, mitt finger. Vi reste inåt landet till ett bröllop och när vi kom hem hittade jag en huvudlös torr geting i Joachims påslakan. Jag la den på en bok på hans nattduksbord, det är viktigt med avslut. Och sen blev det måndag och två barn jobbade, ett var hemma, en skulle till simhallen och en skulle gå till fritids för första gången i livet. Jag skulle spela in podd och det gjorde jag tills det knackade på dörren av simhallsbarn och vi fick bryta. Och sen ringde ett viktigt jobbsamtal och sen fortsatte vi inspelningen och sen undrade Jasmina var vi skulle ses. När du inte har koll på tiden och någon skriver "Vi går om tio!" är ett getingstick i kroppens samlade hålor. Medan vi spelar in slutklämmarna så klär jag av mig till naket nertill. Vi avslutar, jag paniksköljer mig i ett slemmigt badkar och hoppar in i bilen, skriver i telefonen att jag är på väg, ska bara hämta barnet på förskolan. Men han har slutat förskolan, så där är han ju inte. Minns jag inte att vi hade en fest på gården där vi tackade av hans pedagoger? "Han är på fritids på skolan", säger de till mig. Åker vidare till en annan del av byggnaden, svär spottar fräser, försöker hålla lipen. Han står med ryggen mot en vägg och tittar höger vänster, så tur för mig att de sa till mig att han har haft jätteroligt. Sen far vi till stan för att tillsammans med Jasmina och Loa köpa ryggsäck och pennfack till förskoleklassen. I juni 2018 vid vackra väggen, han låg i vagnen och var nio månader. Vid vackra väggen, han står i vänners kvarglömda skor och tights, jag vill aldrig sluta med tights. Han är snart sex år och det gör inte ont som en geting i kroppsgömman, för det är så här det ska vara, så här det är tänkt. "Jag kan se på dina naglar hur du mår" sa Jasmina och drack sitt kaffe med mjölk och pillade bort en frans från kinden. Fint att ni fortfarande läser bloggen, tänker jag.
