Det blev söndag morgon och efter ägg och mjölk med rågpuffar (eftersom jag glömt handla fil och yoghurt) hoppade jag och en elvaåring in i bilen för match en mil söder om stan. En bit efter avfarten från E22 dyker ett myller av poliser upp runt ett hörn. Jag kör lite för fort och tänker att det är den här dagen jag får min första tillsägelse på skarpen (tror inte att jag körde bot-fort) Jag blir invinkad och tänker att jag inte har sett någon fartpistol. En polis kommer fram till rutan och jag är nervös. Jag älskar poliser men när jag ska bli kontrollerad är munnen torr och handflatorna flämtar mot ratten. "Körkort och nykterhetskontroll" säger polisen. Nu blir jag rädd på riktigt. Som om jag har en rökheroinpipa storlek innebandyklubba i bagaget. Jag drack två glas bubblor till maten på lördagskvällen. Två glas brut klockan 18 och nu är klockan 10. Inte kan väl det vara rattonykterhet? Eller? Först blåser jag som om det är ett astmatest. "Du måste blåsa länge, inte hårt" säger polisen. En gång till blåser jag och hinner tänka notis i Barometern: "Fyrabarnsmamma körde rattfull med barn i bilen" Men givetvis är jag inte rattonykter. "Körkortet" "Javisst!" Plockar fram plånboken. "Nej! Jag har inte mitt körkort!" "Var är det då?" "Min syster har det" "Varför då?" Därför att hon använder det på helgerna för att komma in på krogen i Kalmar "Hej, jag är Fotbollsfrun, får jag komma in?" Nej. "Hon hämtade ut ett paket på posten åt mig" Nu ser polisen sträng ut. Döda mig inte när mitt barn ser på. "Vad heter du?" "Malin Wollin" Snälla säg att du inte är elitcyklist och hatar mig. "Hur gammal är du?" Sabla polisbrutalitet. "Trettiosex" Hon tittar på mig, sådär rakt in i ögonen som bara en polis kan. Hon tycker att jag är hopplös. "Antigen är det din turdag eller så är det vår otursdag" Och så får jag köra vidare. Jag älskar polisen. Henne och generellt.
