Det är inte din dag idag. Din dag var den tjugonde april. Vi sammanstrålade i Härnösand fyra dagar senare och då hade jag inte med mig den hemliga present jag bara hade tänkt att jag skulle köpa. Jag berättade om den hemliga presenten och du sa tack för ingenting, eller det sa du inte, men det blev en sådan slags situation. Det är inte din dag idag, men det är din kväll ikväll. Din fyrtioårsfest i en trädgård som ser ut som de där programmen som Joachim ser på teve. Din trädgård som ligger alldeles högt, din plats på jorden liksom svävar framför det där nedanföret som är en skog av John Bauer. Du är en av mina personer som jag ibland blir rädd är arg på mig. Så känner jag inte för alla ska du veta. Ibland kan jag nästan önska att en del ska vara arga på mig så att det kommer till ett stopp. Så hemskt, eller smart. Ska djup äkta vänskap vara så, att man är rädd för varandra?Nej. Men jo, det är så det måste vara. Det värsta som kan hända näst efter död och misär och sjukdom och olycka är att min vän är vred på mig. Hela livet stannar upp och går från och med nu ut på hur jag vrider det vreda tillbaka. Tiden du har bakom dig. Jag minns dystra samtal med svart himmel ovanför våra osminkade huvuden och sneda frisyrer. "Idag ska vi inte ta några bilder, nu är vi fula tillsammans." Sen drack vi vin och åt ost, du drack en tesked och sedan var du igång. Hela din kväll var den teskeden och resten av teskedarna fick jag. Det är också sann vänskap; du är torr så att jag kan blötläggas. Du var ledsen då. Sen kom vändningen. Det är inte hur man har det, det är hur man tar det. Vilket fruktansvärt säg det är, liksom nedlåtande mot de som går under, de som inte orkar ta det som en vinnare. Men det var hur du tog det som gjorde det. Du målar en silverram på allt du råkar i livet och du sätter silverram på mitt. Vad jag än berättar så tror du att det var bra för mig att det hände. Kanske är du trygg i att jag inte har en hundra mil lång påk och kan slå dig över huvudet med den. Och förresten så har du ju rätt. Klok och rådig och rolig och driven, sådan är du. Och på tal om en hundra mil lång påk. Om jag hade en sådan så kunde jag springa på den och komma till din fest. Det är inte hur långt det är, det är hur fort man rör sig skulle jag tänka när jag älgade mig hela vägen till din by, din svävande grönska. Nu måste jag be dig att silverkanta att jag inte kommer på din fest. Den kommer bli underbar, som du.Du kommer våga njuta, du kommer våga låta dig hurras för. Jag önskar dig festernas fest med människorna du älskar mest. Minus mig då. Ömsom Cola Zero ömsom vin. Vi har alltid Kenya, Kreta, Lysekil, Sandhamn, Maryhill, Helsingborg, Malmö, Stockholm och Härnösand. Älskar dig, min silverramstjej.
