För ett par dagar sedan lyssnade jag på en True crime-podd som avhandlade ett mord från 1991. De sa "It was first ten years later, in 2001 that the case went to trial" och jag tänkte vilka idioter, det är inte tio år mellan 1991 och 2001. 1991 var jag tolv på det trettonde och 2001 träffade jag Joachim, och mellan de delarna av mitt liv finns ett hav av år som inte är siffran tio, hur man än räknar. Men jag kan inte tycka och känna saker om tid eller matematik. Både matematik och tid är logik. Så varför känns det aldrig så? Varför kan hon vara tjugotvå år när hon nyss föddes men också alltid har funnits? Inte vet jag, inte vet ni, tiden tiden tiden. Går till oss, går ifrån oss. Och kvar står vi och pekar på den, tiden. Dumma i våra ansikten ser vi ut. Stopp! tänker vi, och sen har en vecka till gått och veckan var visst ett år som sedan blev tio och vi blir smartare men vet mindre om tid än när vi var små. Är det därför alla hundraåringar har munnen öppen? Inte för att de inte orkar stänga den utan för att de inte förstår vad som hände. När mitt första barn föddes fick hon ett namn som bara hundraåringar bar. Mycket har hänt sedan dess, men hennes namn är samma. Tiden när hon öppnar paket brukar kännas som hundra år. I år gick det lite fortare, men när syskonbarnen hoppade ner från mitt knä så tog de studenten. Mamma hade tagit fel på tiden och Elin blev först orolig. Sedan blev hon hämndlysten. Hon ringde mamma som satt i bilen. "Vi är på väg?" sa mamma. "Men ni är tjugo minuter sena", sa Elin. "Det såg inte jag", var mammas "försvar." Elin log hela sträckan mellan sina örsnibbar och tryckte bort mamma. "Ha! Det var underbart, jag behöver nästan en cigg!""Men tänk om de trycker på gasen och krockar och så är det ditt fel för att du stressade dem", sa jag. Leende borta, oro tillbaka. Men sedan stod de där på trappan med urskuldanden och paket.Och sen hade vi kalas med soltorkade tomater- och fetaostpaj, chokladkaka, ett rött vin som var jättegott och ett som var okej och kalaset var mys och sen diskade jag och sen sov jag och medan jag sov gick mer tid.
