Mycket i mitt liv har blivit som jag drömde det, annat har blivit på oväntade sätt och vis. Men aldrigAldrig i mitt liv trodde jag att jag skulle bli. En sån som fotograferar mina blommor. Och därtill: tror att någon vill titta på dem. Men här är vi nu. Mitt i Titta på min tulpan-eran av mitt liv. Titta på min vulgotulpan. Se så girigt den tar för sig av rummet. Ber inte om ursäkt för sig. Krispar sig och frodas och när ett blomblad faller till bordsskivan så hörs det till andra rum. Förra året berättade jag att jag tuggat av en tulpan eftersom jag vägrade gå in och hämta en sax. I år slet jag upp tulpanerna med lök och allt, och det är nog en ännu sämre idé. I panik tryckte jag ner dem i jorden igen, viskade Lev lilla vän. I helgen som gick så fick vi otroligt mycket fotboll för pengarna. Allt gick vår väg!Först spelade tolvåringen match som de vann med 6-3 och om ni inte tror att det var något så kan jag berätta att det var deras första vinst någonsin. Lite senare på eftermiddagen spelade äldsta sonen, som är målvakt, match och höll nollan och vann med 4-0. Samtidigt som jag satt med fötterna högt, drack kaffe och åt glass så mötte Kalmar FF Trelleborg och vann med 2-0. Jag älskar Kalmar men jag älskar mitt barn en miljon gånger mer. Det gör säkert Joachim också, men är man ordförande så är man. Jag åkte hemifrån utan SPF i ansiktet och fick en chock av solen och värmen. Men vad skulle jag göra, åka hem och hämta solhatt? Det fick bli lite åttiotal och aningslöshet. Nittio minuter på grill. Det finns mycket som är underbart med lokalfotboll, nummer ett är: näsblodsplatserna!Allt hör man och det är ljuvligt. "Ey vad är det för fucking plan mannen?" och sådant.
