Jag fick så mycket gjort på tåget. Jag ville inte komma fram. Och då kom det givetvis fram i tid. Jag manifesterade baklänges och det sket sig. Så det var fredag och kom jag hem i tid. Jag tog min tunga väska ombord bussen och åkte direkt till fritids utan att passera hemma. I väskan ligger bland annat Birgittas sodastreamer som hon vill ge till mamma eftersom mammas har gått sönder. Att Birgitta ens hade en sodastreamer är så besynnerligt. Jag glömde fråga, men hon måste ha fått den av en vän. Jag undrar om hon någonsin har använt den och hur det i så fall gick. Birgitta vågar inte öppna cavaflaskor och hon tror att el i väggen är djävulens sätt att ta oss när vi är som minst beredda. Om man inte drar ur sladden om natten så självantänds allt mänskligt liv och i formen av små bitar sotigt kol förpassas vi sedan till den eviga döden. Aldrig, det finns inte en chans att hon har bubblat sitt eget vatten med det där ljudet och finalen som låter som en liten port som sprängs några kvarter bort. Jag frågade om hon gav bort den för att hon är rädd för den, men hon sa nej.Jag undrar jag. Det skulle kunna vara så att hon har läst en artikel om att kolsyra inte är bra förmagentändernaögonvitanhårtopparnahälsenanslemhinnornaMan vet inte. Men nu får mamma sitt bubbelvatten åter, så det var väl bra. På lördagskvällen satte jag en deg över natten. Tre satser i en skål. Hur kan jag få läsarna att förstå hur stor bunken är? tänkte jag.Ny tradition till min födelsedag tror jag:Getostlasagne och vridna baguetter och hemlagad saffransglass med lingon till efterrätt. Sen blev det söndag och det var den åttonde december och då fyller jag år. Jag fick en doft och nya trosor av Joachim. Och på tal om Joachim så var han tvungen att sticka iväg till ett möte på förmiddagen och kalaset började klockan 13. Jag gräddade brödet, gav sjuåringen kalaskläder, våttorkade trappan, ställde in getostlasagner i ugnen, skar sallad, duschade och gjorde mig vacker som en fyrtiosex år lång dagjävel. Svetten rinner. Jag lägger det sista lilla skimret på ögonlocket när det är en kvart kvar till gäster på trappan. Och då hör jag det yngsta barnet säga att han har klippt sig. Och förlåt om jag är lite grov nu, men när man har fem barn så har man gått hela varvet runt och då håller man tummarna lite grann att att de har klippt sig i kroppen. Men det var håret. Två långa vackra luggtestar på handfatet. Den här lille strumpbyxbanditen sa just ingenting alls men vi lyssnade ändå. Dagmar bestämde vilket paket jag skulle ta i vilken ordning. Sen åt vi lite chips och sen åkte alla hem. Och så gick det till när det var en fredag och en lördag och sen söndag då jag fyllde år.
