Here comes trouble. Det är som att gå ut och leta efter psykisk ohälsa. I pannan. Mitt hår är psykisk ohälsa. Är det provocerande att skriva så? För jag kan ändra till fysisk ohälsa. Mitt hat till håret befinner sig på ett andligt plan. Är det inte löjligt att allt som är andligt (som jag inte tror på) är förknippat med ljus, godhet, skönhet och inre frid. Min andlighet (som jag saknar) rymmer nattsvart mörker, krigsrubriker riktade till mig själv, ondsinta tankar om andra, illvilja, hat och brinnande ursinne, vrede. Mest eld. Jag bokade tid hos frisören och gick loss med klickfingret, peelingbehandling i hårbotten och hairtalk. "Haha hairtalk, vad är det? Hej håret hur mår du idag?" sa Joachim. Så trög. Hairtalk är när man tillsammans med frisören pratar igenom hur man vill ha håret och hur man kan styla det. Men det är det inte. Hairtalk är extensions. Och det blev inte uppenbart för mig förrän jag satt i stolen och frisören började prata om hårförlängning. Lugg, livet och bokningar ska inte vara lätta. Så nu har jag lugg igen. Lugg har mig. Om den här hade varit gratis hade jag köpt den. Men det hade varit omoraliskt billigt så jag hade låtit bli. "Blev kär i denna" skrev jag till Jasmina. "Varför? Blind kärlek finns iofs" skrev hon tillbaka. Jag talk hellre med mitt hair.
