Vi åkte på en övernattning med bad på Öland. I klorerat vatten, havet var kallt den dagen min vän. Minns ni när man var barn och åkte till simhallen med mammorna. Papporna var aldrig med. Anekdotiskt. Min pappa var aldrig med. Jag undrar om min pappa har sett insidan av ett badhus. Han vill bara doppa kroppen i Kalmarsund och gräva upp stenbumlingar. Ibland ropar han innan han kastar. Hur är jag vid liv? Till simhallen hade mammorna tagit med sig korgar med förtäring. Fick man det? Det var alltid mackor pressade två och två med smörgåspapper, äpple och banan. Alla andra hade alltid häftigare grejer, som ett rör Ballerina oh my god. Har någon någonsin varit den andra familjen? Har någon någonsin tänkt "Vi har godare och coolare förtäring än de andra." När vi åker någonstans med våra barn så får de pommes frites. Det spelar ingen roll vad det är man ska göra. "Jag ska bara gå till parkeringsautomaten.""Har de pommes frites där?""Haha, det är klart att de har." Det känns som om det verkligen tog en stor fet generation för att spränga pommes frites-barriären. Varför känns det som om jag är så gammal att pommes frites bara fanns i USA när jag var liten? På såna där diners med bilsoffor och milkshakes och vippiga kjolar. Eller hade pommes frites bara inte kommit till Kalmar? Hade vi bara mos? Det kan ju inte ni veta. Eller så är ni äldre än jag och bor i Kalmar, och då vet ni. Jag jobbade på Mc Donalds när jag var fjorton, och då åt jag pommes frites varje dag. Doppad i milkshake, eller Mc Feast-sås, eller ketchup med två paket svartpeppar. Att jobba på Mc Donalds är att vara utvald att besöka Chokladfabriken. Jag var så trög att jag inte förstod att jag hade trettiosju kronor i timmen och att maten drogs från lönen. Jag ska inte vara så hård mot mig själv, jag vet inte vad jag minns. Kan det verkligen ha varit trettiosju kronor i timmen? För det är ännu äldre än vippiga kjolar. Var min lönespecifikation en ristning på en sten? Simhallen på åttiotalet. Man badar, man sitter i våta baddräkten och äter smörgås med stureost. Man köper inte pommes frites. Jag kan bli nostalgisk över saker som jag inte ens bryr mig om, som att lax och kyckling var lyxigt när vi var barn och nu äts det som om det vore havrepuffar. Varför är det så otroligt billigt att göra laxfiskar och kycklingfåglar? Jag begriper det inte. Han åt en banan i hängstolen, sen ville han bada igen. Sen ville jag ha ner honom i bubbelpoolen, för vilken slags sadist uppfann konceptet 38 grader i bubbelpoolen och 11 grader i simbassängen? Joachim tyckte att det var för varmt för barnet och barnet höll med, protesterade. Jomen kom nu, sa mamman som inte ville bada isvak. Pappan blev irriterad. Jag stoppade ner barnets fötter, doppade upp och ner, upp och ner. Sen sköljde jag varmt vatten över mage och rygg. Ett par centimeter i taget och till slut satt han där med sitt söta utseende och våta ögonfransar och njöt. Sen började jag fundera, hade jag läst någonstans att varm pool är förbjuden för fyraåringar. Har jag ändå inte hört att småbarn kan fara illa i varmt vatten? Tänk om jag kokar honom. Sen tvingade jag bort osunda mammatankar och tog en dusch så het att jag blev förrätt. Kyckling med lax. Och vi åt middag. Och han undrade när kommer maten och vi förklarade att först läser man meny, sen beställer man, sedan väntar man. Hela tiden var han söt. Och det kanske bara jag som tycker det, och det är detta som är så vådligt med en femma: andra kanske inte håller med. Inga fel kan han göra, inget som mamman vill höra. Och till frukosten åt ett av barnen tre våfflor och två nutellamackor och sedan fikade han en semla och sen knep det till i lilla pojktarmen. Jag är en sockermamma. Åt fel håll.
