Här står Elin och vinkar hej då. Nu har hon tagit med sig spänjäcken till Umeå och vi ser henne tidigast till jul. Jag hade just fått Lasse att somna då det DINGDONGDINGDONGDINGDONGDINGDONGDING på dörren. Vad är det för bokstavskombination som beter sig på det viset, tänkte jag för mig själv och försökte öppna dörren vilket inte gick eftersom kombinationen K-r-i-s-t-e-r stod och höll emot. "Göu en öu säj häj döu nöu" uppmanade han Elin och lät stressad som om han hade ett fårlår i röken som alldeles strax skulle vara klart. "Jag vet att tjejerna är hemma, men snälla säg att lillfisen är vaken?" "Nej, han somnade sekunden innan pappa fastnade med fingret i dörrklockan" "Då får du väcka honom" "HALLÅ HALLÅ HALLÅ HALLÅ HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ VAUUUUKNA" Här vaknar Lasse, förvånad så klart. Nyckelsömn har han hört talas om men det här är ju löjligt. Det blir puss och kram och gos i nacken. Utanför Lasses dörr går pappa fram och tillbaka och nöter på vårt nya golv. "Söu, nöu möuste vej öuka, vej skau vaua i Söuderhäm föure teje , dejt göur ÅLDRIG" klagar pappa så jag låter dem gå. Pappa hoppar in i hyrbilen och burnar med ett hysteriskt vrål däcken norrut. Hej då Elin. Hej då spänjäcken. Ta hand om dem Umeå. Om ni ser Elin, gå fram och ge henne en kram från mig. Hon älskar främlingar.
