Klockan 12:10 lät Joachim TUT-TUT utanför huset och jag stod beredd. Vi packade in lite pyjamas och tandborste och hämtade två av tre barn. Sedan körde vi mot Hällevik där Joachim nu spelar fotboll. Man kan ju tro att Mjällby spelar fotboll i Mjällby, detta är alltså fel. Lite trivia sådär, Mjällby spelar i Hällevik. Den sträcka vi körde åker Joachim varje dag, fram och tillbaka. 35 mil. När vi kommit till Karlskrona var jag övertygad om att vi var framme, Blekinge som Blekinge, tänkte jag. "Malin, vi har kört i en timme och det är en timme kvar" "Men ÅHHH" Vilken tur för Joachim att han har sina bokband om romerska riket. Själv hade jag zomnat och kört av vägen av historieprat men Joachim sitter som kajalkillen i A clockwork orange och kan inte få nog av vem som intog vad före kristus. Nåväl. Vi lämnade av Joachim på Strandvallen och sedan var jag LIVRÄDD att jag var förlorad för alltid men på något sätt tog jag mig till Sölvesborg och sedan lotsade Bagarns Eva mig till rätt hus. Bagarn och Eva har byggt ett mindre slott. Barnens rum ser ut som aulor. Våra barnrum är sex kvadratmeter och vi ber till lille jesusbarnet att de inte ärver vår längd för då får vi köpa nytt hus när de kommer in i puberteten. Vi fikade och sedan blev vi kvar på hämtpizza. Nu ligger vi i vår svit på Sölvesborgs stadshotell. Lasse sa; "Jag fes" och somnade. Nu snarkar han som en alkoholiserad farbror två sängar bort och lilla sover som en orm, fullständigt ljudlöst. Joachim leker med sin Ipad, jag leker med er.
