Jag visste redan från början att du inte var att lita på. Jag visste att du skulle svika, lämna, såra. För såna är ni. Alla varnade mig för att bli kär i dig. "Allt är bra i början, men han kommer inte finnas där för dig i det långa loppet" Men jag kastade mig rakt ut med alla mina känslor. Älskade gränslöst, villkorslöst. Och så svek du. Precis som alla sa. Visst, du kommer ibland, men du stannar bara en liten stund. Jag har också hört på stan att du har gått till andra. Och ändå, så fort jag ser dig slår hjärtat dubbelt. Jag öppnar dörren ännu en gång. Tar dig i min famn. Låter dig slicka ditt kön i soffan med ett ben upp i luften så att man ser allt. För att jag älskar dig, jävla kattjävel. Och inte nog med det. Jag är alltid hemma. Men så fort jag lämnar hemmet, om så bara för en liten snabbhandling, får jag ett mms med orden "Han kom direkt när du hade åkt" SLUTA LEKA MED MINA KÄNSLOR. Som om det inte vore nog med förnedringen att bli lämnad för en annan, lämnad för flera, så gör din frånvaro att andra kommer hit. När jag kom tillbaka från lämningen i morse stod en annan katt utanför vårt hus med bakluckan uppfläkt mot huset och skvätte könssaft över rododendron. Mitt gamla jag hade rusat in och hämtat saker att kasta på djuret, men tyngd av sorg och kärlekssvek kom det bara ett halvhjärtat "NEHEJDU".
