Jag spenderade två ljuvliga dygn i Göteborg. Det var sol. Sol i Göteborg och jag var glad. Glad i Göteborg. Här sov jag. Ganska dåligt. Eftersom jag inte kan sova borta. Eftersom madrassen var mjuk och jag behöver hård. Eftersom jag vaknade av ett skrikande barn i mitt i natten. Eftersom jag inte är rädd för mördare, inte egentligen, men när klockan är mörk och natten är lång och Joachim sover på sin sida i Kalmar och mördare har inte nycklar till hotellrum men tänk om mördaren jobbar på hotell jamen vad vet jag när klockan är tre. På kvällen bokade jag bord för en på takterassen på hotellet. Det spelades hög och väldigt "uteställe-musik" och alla tjejer som jobbade där hade gröna klänningar från jag vill säga Other stories. Elin och Jasmina sa: Vi skulle aldrig äta ensamma ute. Men jag älskar det! Jag behöver inte plågas av jobbig tystnad. Bara jag och maten och glo ihjäl mig på människor. Gissa hur länge de har varit ihop, tjuvlyssna på kompisars samtal, det är öronlyx. Jag är så trygg med att äta ute ensam att jag visar upp 92 av mina 179 centimeter. Jag satt i solen bland takåsarna och skålade mot höjden och himlen och hemma gjorde Joachim pasta med falukorv eftersom han gör falukorv så fort jag åker hemifrån. Och när jag kommer hem så frågar jag om någon har gjort falukorv och att det luktar äckligt och Joachim förklarar vresigt och stelt att jag säger det varje gång jag varit borta men det är viktigt med traditioner och det vet jag att han också tycker. Joachim åt falukorv och pastatallriken torkade in på köksbänken, jag åt fantastiskt och bubblorna var skarpa och brödet ni ser på bilden vad det godaste brödet jag någonsin ätit. Bröd i formen av små minilimpor. Om jag hade haft en hamster så skulle jag klätt den i ett förkläde och låtsats att hamstern bakat brödet och ställt det att svalna på fönsterbläcket. Och kocken sa: långbakad gulbeta! Sen blev jag bjuden på fantastiska smårätter och bubblor av min producent Mina.
