Idag har jag tapetserat två våder reparationstapet. Vilket helvete på jorden det är. Eller väggen, helvete på väggen är det. När jag var klar med det och hade en miljard mikroskopiska glasflarn i huden så gav jag mig på fintapet. Vilken fröjd! Jag älskar att tapetsera. Att klä en vägg vacker, terapi. Titta på min hand! Det är spackel! Vem behöver den där otympliga spaden som ser ut som det de använder för att skrapa bort fett i gatuköket? Inte jag! De leker så bra de här två. När man har några år mellan barnen så kan det hända att det dröjer med lekeriet. Men plötsligt en dag så hör man hur de ligger i en hög på golvet och skrattbråkar. Det ljudet känns bättre än spackel på handen. Tjugo grader i skuggan idag. Kan det stämma? Det skiter jag i. Varmt var det, skönt är det, bart blir det.
