När larmet ljuder klockan sju kliver jag upp. Inte direkt eftersom att vakna är att dö baklänges.Varje natt när jag somnar tänker jag När det blir morgon får jag äta löskokt ägg och dricka kaffe, vad glad jag känner mig. Varje morgon när jag vaknar tänker jag Jag är ett ägg som mår som kaffe ser ut. Men den här morgonen andas jag in och ut och plötsligt är jag uppstånden. Jag ska förresten sluta snooza eftersom en expert har sagt att människan sover i cykler och om man somnar om när man har snoozat så påbörjas en ny cykel 70-120 minuter och om den avbryts efter åtta minuter så är det "inte bra" eller något i den stilen, jag lyssnade inte så noga eftersom jag är ett vrak byggd av upphackade cykler. Jag föste upp håret i en vrålknut, la ett ägg i vatten och väckte femåringen. Jag pratar mjukt med honom, drar sakta av täcket och bryter alla hans cykler och han undrar Varför?Du ska till förskolan. Åh, säger han då. Men sen börjar hans dag också. Det stod utflykt med pappa på schemat. Åka till hans ö. Vi hade fika hos vänner inbokat men på morgonen ringer ena vännen och säger att hon är sjuk. Men pappa har åka iväg i kroppen och den kan inte skakas av. Det är ett stirr och en klåda som inte går över med mindre än att det å-k-s. Olympiska spelen i pek var det. Så många sömncykler det där fingret måste få när kvällen kommer. Vi hittade ett övergivet hus och det är som alltid en svårslagen upplevelse. Naturen som tar sin tid och ser att här finns det inga arvingar, naturen tar ett djupt andetag och sväljer sedan mexitegel och vackra dörrar som ingenting. Och de två lönnarna på gaveln pressar sitt rotsystem in under grunden sen går det som det går med ledningar och annat. Och det är hemskt, men om ingen bor där så är det bara jag som känner den känslan. Jag måste bli bättre på att ransonera sådant som är ledsamt. Att ingen har kommit på att man kan låna de här. "Titta pappa""Jao" Det låg en bok på ett tak och jag försöker komma på hur det gick till men kom inte fram till något. En bit bort hittade vi våta böcker i ett dike och jag antar att någon har rensat ett förråd i väldigt hård vind. "Vau gör döu?""Jag tar bilder.""In bejl?""BILDER." Mannen och havet och minnena. Hur varma klippor doftar, hur de känns mot skinnet när man är en spinkig pojke som väntar på att solen ska tvinga dig i vattnet igen. Sen blev jag fruktansvärt kissnödig. *Kunde jag inte bara sätta mig någonstans och använda ett löv*Men han klampade in oss till en verkstad där pappa sa "Hej! Du känner inte igen mig men jag kände din far!" Sen frågade han om de hade en toalett och pekade på mig. När jag kom tillbaka stod de och diskuterade en gammal sten som man kan lyfta med en hand om man är riktigt stark i nyporna. "Om man inte klarar det efter tre försök, då får man lägga ner", sa pappa. "Jag klarade det på första försöket", sa mannen som hade en pappa som pappa kände. Sen sa vi tack och sen åkte vi hem.
