Idag bestämde jag mig för att jag är frisk. Dags att tvätta håret, krama in mousse, blåsa torrt, forma, pilla med smink som är mellan tre och femton år gammalt. Doft i nacken, nytvättade jeans. Den här bilden är manipulerad. Inte lika mycket som Jim Carrey, men jag hade väldigt mycket fnasig hud på näsan och det har jag suddat bort, det vill ingen se. Jag tycker att den här bilden ser ut som sån där färganalys. Ni vet, man lägger stora sjok av färgglada tyger under hakan och så ska man, om man är en riktig kvinna, se vilken som är bäst. Jag tror att jag stannar här, på rött. Det är nog för att jag är så himla gul i min hud. Jag märker att jag har blivit väldigt läppstiftig av mig. Jag hade en period när jag köpte ett läppstift varje gång jag var i stan, sedan låg de i handväskan och blev inte använda för att jag var blyg. Men något har hänt, jag använder alla mina läppstift, hela tiden. Idag hittade jag ett nytt i mitt instagramflöde som jag ska köpa imorgon. Om jag är snäll, och duktig och hittar det i butik och inte bangar för att man ska vara måttfull. Mitt smink är gammalt och det är vår kolsyraflaska också. Jag tänker inte på det varje dag, inte en gång i veckan eller ens en gång i månaden, men en gång i halvåret blir jag mycket rädd att flaskan ska explodera så att jag behöver både nytt smink och nytt ansikte. Flaskan går ut i april. Vi kommer glömma. Nu ska jag bädda rent. Jag gjorde det aldrig igår. Jag har förstått att människor generellt byter väldigt sällan, varför är det så? Och varför, det här vill jag verkligen att någon av er svarar på: varför blir våra lakan aldrig rena i tvätten? Jag tvättar i nittio grader, ett program som tar tre och en halv timme. Och ändå, det blir aldrig frasigt, inte ens i närheten. Jag vill ha mina lakan som de är hos mamma. Nu säger ni inte mangel, det kan inte bara vara det. Eller säg mangel då men det kommer inte hjälpa. Jag har ingen mangel. Jag orkar inte tvätta av mitt gamla smink, kan någon kommer och lägga mig. Snälla.
