Det är tisdag kväll. Joachim har precis kommit innanför dörren. Han har nya dyra jeans, snygg skjorta som hans flickvän valt ut. Han är ostyrig i håret och ser förbannat bra ut. Men vad bryr jag mig om det? Jag springer runt med en bebis i tutten och försöker packa nya ryggsäcken. Skrik och panik leker "Vem kan peta ut den andres öga först" en trappa ner och på spisen kokar pasta över. "Jag är på så jävla dåligt humör" "Jag märker det. Trevligt" Från källaren: "MAN FÅR INTE SÄGA JÄVLAR" Rrrrr. "Det är till dig" "Hej det är Malin" "Hej jag ringer från Rädda barnen och bla bla bla bla" Barnen kommer upp från källaren. "Får jag hålla bebisen?" "Försiktigt" "JAG vill" "Mamma pratar i telefon, var lite tysta" "Bla bla bla bla och när en skola bombas så bla bla bla och det är ju fruktansvärt bla bla" "JAG VIIIIILL" "HON SLOOOOG MIG" Hysteriskt gråt och skrik. Bebisar, barn och fotbollsspelare gapar i munnen på varandra. "Jag kan berätta lite mer om konflikten i bla bla bla" "Ursäkta mig men jag hör ingenting på grund av konflikten här hemma, hej då" "Okej tack för ditt bidr.." Klick.
