Normal 21 false false false SV X-NONE X-NONE MicrosoftInternetExplorer4 /* Style Definitions */ table.MsoNormalTable {mso-style-name:"Normal tabell"; mso-tstyle-rowband-size:0; mso-tstyle-colband-size:0; mso-style-noshow:yes; mso-style-priority:99; mso-style-qformat:yes; mso-style-parent:""; mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt; mso-para-margin-top:0cm; mso-para-margin-right:0cm; mso-para-margin-bottom:10.0pt; mso-para-margin-left:0cm; line-height:115%; mso-pagination:widow-orphan; font-size:11.0pt; font-family:"Calibri","sans-serif"; mso-ascii-font-family:Calibri; mso-ascii-theme-font:minor-latin; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-theme-font:minor-fareast; mso-hansi-font-family:Calibri; mso-hansi-theme-font:minor-latin;} Hej. Jag får börja med att erkänna att jag inte läst din krönika (?), men titeln får mig att se rött. Den är inte bara okänslig och respektlös, det är långt ifrån alla den passar in på. Tilläggas kan väl att jag är en av dessa "fegisar" som förlöstes med kejsarsnitt. Det är så kvinnor som föder vanligt ser på oss. Av någon konstig anledning tror kvinnor idag att de måste stanna inom de ramar som satts upp för en kvinna. De måste laga mat, städa, diska och tvätta med ett leende på läpparna. De måste föda barn på vanligt vis, och helst utan bedövning - ju mer smärta dessut bättre. Och då, inte förrän då kan man säga att man är en riktig kvinna. Det där är skitsnack. Precis som att en unge måste ha bröstmjölk istället för flaska för att kunna må bra... men det är en annan historia. För att komma till min poäng, kan jag berätta att jag gick till psykologer, jag pratade med barnmorskor, läkare, teraputer - men ingenting hjälpte. Jag var jätterädd, jag var deprimerad och jag delade en erfarenhet som majoriteten av de kvinnor som kom till psykologen också hade gjort...Vi hade alla blivit sexuellt utnyttjade. Det i samband med den smärta som ju uppstår i samband med förlossning kan bli ännu ett nytt trauma. Jag ville inte uppleva det igen. Och på grund av min depression och min rädsla var jag inte mentalt stark nog. Så, tänk lite på vad du säger och skriver. Det kan finnas, och finns alltid, mer än en orsak bakom varför man säger eller gör någonting speciellt. Och man ska inte behöva förklara eller försvara sig inför någon. Med vänlig hälsning, S Svar: För det första; rubriken som du har läst är satt av en redigerare som tolkar min text. Jag anser att om man ska kritisera en text så bör man läsa den först. Jag har inte kallat snittade kvinnor för fegisar. Jag tycker att du radar upp en mängd fördomar som för stå för dig. Jag är inte en glad tacksam kvinna som ler när jag tvättar solkiga kalsonger. När jag födde vaginalt hade jag inte en tanke på att jag höll mig inom någon ram. Det var något som kom fullständigt naturligt. Det du beskriver låter fullkomligt logiskt i mina öron. Har man dina erfarenheter verkar snitt vara den bästa lösningen. Självklart ska kvinnor med grav förlossningsskräck inte heller tvingas föda vaginalt eller känna sig mindre värda i sin kvinnoroll. Precis som kvinnor som väljer bort barn helt och hållet är lika mycket värda som åttabarnsmammor. Detta hindrar dock inte mig från att vara jätteglad att jag har fött naturligt, och faktiskt stolt. Och för att helt kort bemöta bröstmjölken; jag är övertygad om att bröstmjölk är det bästa för barnet och också något fullständigt naturligt. Städ, tvätt och disk har med könsroller att göra. Föda barn och amma kan bara vi göra. Och när det fungerar är vi jävligt bra på det.
