Jag vet, det är Indien, det är en annan kultur, andra förutsättningar och bla bla bla. Men det här är förbi all vettighet. Det är fel på så många sätt. Vem ska ta hand om barnen när föräldrarna är döda, eventuellt imorgon? Deras äldre döttrar som måste tycka det är underbart att föräldrarna satsade precis allt på ett enda kort för att få en pojke? Själv väntar jag vad jag antar är flicka nummer tre. Statistiken säger mig det. Hade jag bott i Indien kanske jag hade sålt min sista anorektiska mjölkko för att få en son som jag inte får se växa upp. En son som välsignar familjen utan buffel, utan pengar och med lån på banken.
