På tåget hem igår hade jag fått plats i en kupé. En enda kupé finns det i första klass. En liten glaskupa för fyra främlingar. Störtlöjligt. Så sitter vi där. Jag och tre karlar vid ett bord. Två av karlarna pratar i sina mobiltelefoner. Den ene är fastighetsmogul och säljer hus från tåget. Den andre är något sånt där engelskt och säger saker som briefar och transfer. Den tredje mannen är lite tillknäppt. Han gnäller när fastighetsmogulen stänger glasdörren och säger att han inte får något syre. När tåget anländer till Linköping visar det sig att alla utom tristfarbrorn ska gå av. "Lämnad av hela gänget" säger han och försöker vara lite rolig. Jag sträcker ut min hand och säger något som man aldrig får säga annars i livet: "Nu ska det väl bli skönt med en egen kuppe?" Han tittar på mig. Och säger nej. Thats it. Sabla gubbe. Här drar man en riktigt rolig oneliner. Från epoken då han var ung och vital. Och så står han bara där och säger nej. Vitspärla för tråksvin.
