Jag ligger pa stranden med magen insmord i spf 30. Det svajar bara latt i palmtaken ovanfor stolarna. Alla tittar pa den ensamma kvinnan med stor mage. Varfor ar hon ensam? Var ar hennes man? Vad gor hon har? Jag ligger med min stora Sturkonasa upp mot de latta molnen ovanfor och latsas att jag ar en gravid kvinna pa rymmen. Att jag ar arvtagerska till ett imperium. Att jag har blivit gravid med poolskotaren. Att jag ar pa flykt fran allt i ett frammande land. Pa lunchrestaurangen sitter jag ensam med vaskan full av arvspengar och ett foto pa min poolskotare. Jag bestaller in wokad tofu med gronsaker, stekt ris och cola med citron. Servitoren som tar min order ar bamhartigt artig och ler medlidsamt. Kvinnan som kommer in med maten ser forst pa mitt ansikte, sedan pa magen och sa en lang sorgsen blick nar vi far ogonkontakt. Sedan skyndar hon ut i koket och far trost av en kock med svettiga axlar. Maten ar god, colan bildar imma pa det kurviga glaset. Jag ar en arvtagerska i synd i ett exotiskt land. Jag mar bra.
