Jag stod i sovrummet och hörde plötsligt röster. Vem är det som pratar, tänkte jag för mig själv och öppnade fönstret. Där stod två poliser. Så kom det fler poliser. Och journalister. Jag öppnade dörren och frågade en fotograf från Östran vad som har hänt. "Har jag skrivit något olämpligt på bloggen?" "Jag vet ingenting, det var något om automatvapen" Ringer dagis. Där är barnen inlåsta och fröken berättar om en misstänkt bomb och bovar i långa svarta rockar och att boende i området evakueras. Jamen så TREVLIGT att man är informerad. Vad roligt att man är försumbar. Så det är okej om män i långa rockar med automatvapen och bomber kommer in och RATATATATATATA i huvudet på en gravid kvinna? Hjälp. Nu passerar en svart hund med bombnäsa. Han luktar på vår brevålda. Stanna inte hundjävel. Efter hunden kommer två poliser med GEVÄR under armarna. Det är fullt med bilar på gatan. Alla evakuerar. Alla lämnar sina hem och kör härifrån. Kvar sitter jag och känner mig övergiven. Som sagt; Hjälp.
