Tjejerna har varit på landet över natten eftersom jag var på fest igår och Joachim spelade fotboll i Borås. Pappa går runt med en dunk och mamma är tillsammans med tjejerna nere vid bryggan när vi kommer för att hämta. Vi klappar kaninerna i sommarburen. "KANINEN BLIR LÅNG" ropar lilla och trycker ner kaninröven i gräsmattan så att bakhasorna står åt alla håll. Inne i köket får vi mörkt bröd och ägg från pappas pullor. Plötsligt far pappa upp ur soffan, griper kikaren och spanar intensivt ut över sundet. "Vau ej helgete" mullrar han och vräker upp fönstret utan att haka upp det. Pappa öppnar aldrig ett fönster utan att haka upp det. Vi förstår att pappa nu är mycket upprörd. "GEJ FAUN EJ DEJT DÄER" gapar pappa så att vimpeln i flaggstången fladdrar till. En ensam man i en liten utombordare kastar ner kastspöt på durken och puttrar bort i horisonten. "Anejta, vikken tejd tinner vej pau mejelden?" vill pappa veta och låtsas som ingenting. "Om valborgsbålet är mejelden, vilken är då dejelden?" "Döu ej röulig döu"
