Kalmar FF tog emot Helsingborg igår på ett soldränkt Fredriksskans. Förutsättningarna var de bästa och vilken match det blev. FUCK YOU alla som säger att Kalmar spelar tråkig fotboll. Igår tittade jag på hela matchen och hade jätteroligt. På sju år har jag aldrig sett en hel match. Och om jag tycker det är roligt, då är det fan roligt utav satan. Bättre betyg kan en match knappast få. Igår hann jag inte ens bli uttråkad klockan 3:17. Klockan 2:17 blev det nämligen mål i Helsingborgs skånska röv. Uppe på läktaren satt jag som vanligt mellan Artur Sorins och Mikael Eklunds platser. På Mikael Eklunds platser satt två söta tjejer som jag inte kunde placera. Jag tycker det borde vara obligatoriskt med namnskyltar för nya fotbollsflickvänner. Mikael Eklunds mamma; läser du fortfarande bloggen? Det satt alltså inte mindre än två söta tjejer på MIckes platser igår. Fråga honom om det vid tillfälle. På min högra sida satt Artur med sin franska flickvän med lockigt Parishår. Som ni vet är jag inte sen att utmana min språkliga tunga och utropade glatt "ALLO ALLO" till de utrikiska turturduvorna. Vi satte oss ner och jag sneglade på Arturs skadade fot. Den foten som gjorde det möjligt för världens bästa mittback att spela från start. Kanske skulle man höra efter hur läget är? "CA VA LE FOOT?" Artur skämdes å en hel nations vägnar och svarade att le foot var ca va bien. Arturs flickvän himlade franskt med ögonen under solglasögon och log ett förrädiskt leende. Lite senare gjorde mina skyddslingar David, Viktor och Rasmus 400 mål tillsammans och Nanne skrev löneförhöjning i anteckningsblocket. Under matchens slutminuter sjöng klacken om min kille och jag grät en tår och stämplade Artur på andra foten så att han grät franska nationalhymnen.
