Jag älskar när Linda skriver så här. Om Linda var en skidåkare skulle jag vara den lismande idioten som följde henne längs hela spåret och skrek HEJAHEJAHEJAHEJA och ringde med en sån där fånig bjällra. Så som Linda skriver i den här krönikan känner jag någonstans längst inne. Jag är god och röd-grön på utsidan men inom mig rasar ett Sagan om ringen-krig. Det onda mot det goda. Jag vill vara god, men det är svårt. Det som gör att jag förblir indievänster är att i det samhälle moddarna förespråkar finns inte plats för svaga och sjuka. Alla är inte starka. Alla har inte fötts med mina förutsättningar. Men det är skönt att då och då läsa Lindas "get off your lazy fat ass"-krönikor och bara njuuuuuta.
