är jag hemma igen. I natt har jag sovit ett par timmar och på resan hem satt mamma och jag och pratade om allt hemskt som händer i världen. Att folk blir sjuka och dör. Det slutade med att vi grät tills vi blev röda på näsorna. Vi snöt oss och skildes åt på stationen. På centralgrillen åt jag en underbar vegetarisk kebab och tog sedan bussen hem. Så nu är jag; trött, rödgråten och mätt. Och i detta tillstånd ska jag hämta barnen, som aldrig blir så där till sig som de borde när man har varit borta. De bestraffar. På trappan låg en bukett tulpaner utan kort. Vem har lämnat dem? Jag har precis börjat läsa Stig Larssons "Män som hatar kvinnor" och började nervöst att leta efter en ram mellan springorna i trappan.
