Joachim är trött på min bärbara. Han vill installera bredband på en dator från när seklet var ungt som han har köpt loss för femhundra spänn. Jag vill inte påstå att Joachim har hängt upp sig på det här, men det har varit ett JÄVLA tjat om att han MÅSTE installera bredband på hans dator eftersom han inte fixar sifferknappar på rad när han ska betala räkningarna en gång i månaden. Ikväll skred han så slutligen till verket. Det lät så här: "Malin, var är inloggningsuppgifterna?" Jag: "Inte vet jag" Joachim: "AMEH" Jag: "Men tagga ner, det är väl inte mitt fel. Du kan väl betala räkningarna på jobbet, du är ju inte ens på Facebook som alla andra, så du kan gott slösa lite tid på räkningar" Joachim: "NEJ. Nu måste jag hitta de där uppgifterna, det var väl själva faan" Sedan klampade han omkring i huset med irriterande hälkontakt mot billig parkett, ju närmare mig, desto mer högljudda klamp. Klamp, klamp, klaaaamp. Muttlandes och morrande. Svärandes och förbannandes. Fan, fan och själva fan och "ATT DET ALLTID SKA VARA SÅ HÄR" Efter en halvtimme kan man höra hur han stannar upp, och så: "Aha! Nu börjar det likna nåt" Han har hittat inloggningsuppgifterna. Jag: "Det var då för väl att du inte hetsade upp dig i onödan"
