Vi satt där på läktaren jag och svärmor. Jag läste Linda och Leo invirad i Aftonbladet. Det gick så långsamt att storbildsskärmen såg ut att vara pausad. Det var den alltså inte. "FAN vad tråkigt det här är" säger jag högt jag och svärmor skäms. En kvart senare är det hönsgård framför mål. Jag ser att bollen går in och att alla på läktaren far upp och jublar. Och där springer Joachim och alla kramar honom, hinner jag tänka. "JOACHIM GJORDE MÅÅÅÅL" skriker svärmor. Joachim gjorde mål. Det har han inte gjort på fyra år. Det har han aldrig gjort på hemmaplan. Det har han aldrig gjort i Allsvenskan. Och; Jag har aldrig sett Joachim göra mål. Och så missade jag skiten trots att jag såg allting. Men det gör ingenting. Efter matchen betedde jag mig som ett litet freak och gick runt och skrek MIN KILLE GJORDE MÅL till alla som jag mötte. Som var på väg från matchen. Som alltså hade sett målet. Innan vi lämnade läktaren gick jag ner till stängslet och vinkade fram min älskling. Han hoppade spänstigt över reklamskyltarna och föll i mina armar. Han var blöt av svett och fuktade ner min jacka. Men det var den godaste kyss jag någonsin fått.
