"Hej, jag skulle hämta min cykel" "Jaha då ska vi se" En glad tjej försvinner ut på lagret och kommer tillbaka med en allvarlig min. Oh no. "Nej, det finns ingen cykel till dig här" Invärtes stön toppat med förakt. För att försöka hjälpa henne i letandet efter den försvunna cykeln försöker jag tala om för henne vem som sålde den till mig. "Det var han den brunhårige med snus" Hon letar upp den brunhårige med snus men han har glömt att sätta ihop min cykel. "Jag får be så hemskt mycket om ursäkt, det var himla klantigt det här" "Ja det var det" Jag börjar gå mot dörren och känner mig stolt över att jag för en gångs skull inte har betett mig som vore det mitt fel att de har glömt min cykel. Precis innan jag försvinner ut genom dörren vänder jag mig om till cykelgirl och säger: "Tack" FAN. Tack för vad? Tack för att jag har åkt in till stan for nothing? Tack för att den brunhårige var för upptagen med snuset och glömde min cykel. Detta jävla tvångstack. Nästa gång ska jag säga fuck.
