när det gäller treåringen. Jag är ingalunda någon barnpsykolog, men min gissning är att eftersom vi först ignorerade henne och sedan satt och skämdes så ville hon fortsätta roa oss. Hon ville inte vara elak utan tyckte det var konstigt att vi uppförde oss så mysko. Det finns tydligen ett par experter på barnuppfostran här så ni kan ju svara mig på följande fråga: Om en treåring ser något som avviker från "normen" så kommenterar hon det. I det här fallet var det en man som var väldigt stor. För henne var det bara ett faktum. Treåringen är fortfarande ovetandes om att det är "fel" att vara tjock. Om vi blir arga och skäller på henne så talar vi ju om för henne att det är fel att vara tjock. Så hur gör man? Tala om det för mig ni som är experter på barnupfostran. Nu i efterhand så tänker jag att vi kunde ha sagt till henne att man inte ska kommentera hur folk ser ut överhuvudtaget. Men just då, i den situationen ville vi bara att det skulle ta slut. Det enkla sättet att förklara vad som hände var att vi fick panik. Det var fruktansvärt. Men ändå dråpligt eftersom vi vet att hon inte menade något illa. Jag har dessutom en känsla av att servitören har hört värre saker än så. Av vuxna. Men jag ska tänka mig för i fortsättningen. Jag har jättekomplex för hur vi har uppfostrat våra barn. Så tack för stödet.
