Den här krönikan skrev jag till Aftonbladet för två veckor sedan men bestämde mig för att det var för magstarkt. Med tanke på var polisutredningen nu verkar vara på väg, att det med stor sannolikhet är föräldrarna själva som är skyldiga till Madeleines död, så tänker jag publicera den. Men bara här. "Madeleine var nästan fyra år gammal när hon försvann från ett hotellrum i Praia da Luz i Portugal. Det har nu gått tre månader. En hel värld följer jakten på Madeleine. Länge länge tittar vi på bilderna med hennes stora ögon som representerar all den skräck man lever med dygnet runt som förälder. Läser en intervju med Madeleines pappa. Han är sårad över kritiken mot honom och hans fru. "Vi är bra föräldrar" säger han. Men nej, jag är ledsen. Jag är så väldigt ledsen. Det är så fruktansvärt, vidrigt och ofattbart det som har hänt. Bara den som någon gång har förlorat ett barn kan förstå vad de går igenom. Men nej, ni är inte bra föräldrar. Det är så förbjudet att säga detta, men en bra förälder lämnar inte sina tre små barn på ett hotellrum i ett främmande land. Jag är säker på att ni älskar era barn bortom kontroll som vi alla gör. Ni kysser dem på pannan och de doftar så otroligt gott som bara ett eget barn kan göra. Ni läser långa sagor med stor inlevelse. Ni ser dem somna och hjärtat svämmar över. De är så vackra där de ligger och drömmer. Och då gick ni ut på restaurang. Varför gick inte en iväg och köpte hem mat? En romantisk middag på balkongen med barnen på tryggt och nära avstånd. ”Vad jag och Kate gjorde var på sin höjd naivt och ingen ska glömma att den verkliga brottslingen här är det rovdjur som har tagit ett oskyldigt barn” säger Gerry McCann och har naturligtvis rätt. Men också fel. Det var inte rovdjuret som var satt att skydda Madeleine från hot. Det var inte rovdjuret som skulle finnas till för Madeleine dygnet runt. Se till att hon fick ligga kvar i sin säng. Nu vet ingen var hon är eller om hon är i livet. Och det är rovdjurets fel. Men Madeleine var ert ansvar. Det spelar ingen roll hur väl vi vill er. Det är sanningen. Självklart önskade inte Gerry och Kate att deras förstfödda dotter skulle försvinna. Det var en mardröm de inte ens nuddade vid när de låste hotelldörren och lämnade barnen ensamma.En sak har han rätt i, Gerry McCann, kritiken mot honom och Kate hjälper inte i letandet efter Madeleine. Men det gör inte daltandet med föräldrarna heller."
