Idag har jag fått tre brev på posten. Breven är reaktioner på prostitutionskrönikan och är väldigt genomtänkta. Det handlar inte om kritik men heller inte beröm. Ett av breven vågar jag inte läsa i sin helhet. Det är från en pedofil som på åtta sidor handskrivet kollegiepapper beskriver hur skönt det är att få "pumpa ur sig en ordentlig sats i en sådan liten fitta" Han skriver att han åker till fattiga länder flera gånger om året och köper barn som han för 150 dollar "knullar två dygn i sträck". Han är inte aggressiv, inte hotfull. Han beskriver bara väldigt ingående hur han känner inför "rena små fittor" och vad han gör med dem. Jag besparar er de värsta detaljerna. Jag inser att det här är något jag får acceptera. Jag har ett jobb där jag tycker saker, jag syns. Men det gör det inte lättare. Jag känner mig så liten.
