Konserten igår kan sammanfattas med ett ord, tre stavelser; fantastisk. Bo Kaspers rockade på ett sätt jag inte trodde var möjligt med deras låtmaterial. Det ligger en liten arenarockare och slumrar i Bosses hjärta. Sahara hotnights: FUCK ME vad de är bra. Framträdandet drunknade i deras egen genialitet, det var en märklig upplevelse. I knappt en timme stod jag bara och tog in allt jag såg och hörde och det enda jag kunde tänka var; Jag vill ligga med Sahara hotnights. Utöver det faktum att alla deras låtar rockar röv, att de är så coola på scen att det gör ont och att deras moves kastar om sexuella preferenser så har Maria Andersson en röst så stark att den spränger berg utan att ta i. Och så har hon såna där vassa knän som man kan döda både för och med. Klockan 22:30 steppade Ola Salo in på scen. Fem gånger har jag sett detta band till bredden fyllt av energi och det är lika bra varje gång. Efter konserten konstaterade Ludde att han inte har en enda skiva av the Ark men ändå kunde alla låtarna.
