"Hallå där nu får du väl ta och skärpa dig. I början hade jag bilden av dig som en rätt klipsk tjej med humor. Men nu blir det bara dassigare saker du skriver om, billiga publikfrierier om allt ifrån bajs, till bimbos och skavsår i muttan. Jättekul, javisst. Men var tog resten vägen? Har du blivit "Åh preciiiis vad jag alltid tyckt!!!!"-beroende av dina kommentatorer? Eller hade jag helt enkelt fel bild av dig?" Svar: Ja Sonja, det har du nog då. Jag fick ett samtal från Aftonbladet sent fredag eftermiddag. Kunde jag möjligen skriva en krönika som kommentar till nyheten om c-stringtrosan? Jo, det kunde jag väl, blev svaret trots att vi var på vår enda semester tillsammans på hela sommaren. Jag började skriva krönikan klockan sex på kvällen, mailade och fick tillbaka den eftersom den var för grov, mailade igen och gick och la mig. Jag fick ett uppdrag, skrev, fick ett berg med beröm och sedan en utskällning av dig. Sånt är livet. Du behöver inte gilla allt jag skriver, men om du ska såga ämnet så bör du känna till att jag inte valde det själv. Med det är det inte sagt att jag inte kände mig djupt hedrad att de såg en sjuk snippuppfining och tänkte på mig.
