så känner alla ett barn som far illa i hemmet eller på skolan. Det håller jag inte med om. Jag har inte den minsta misstanke om barn som far illa. När jag var sjutton träffade jag en ung mamma som misshandlade sin bebis. Pappan till barnet satt inne och mammans kille var våldsam. Jag har aldrig hört mina hjärtslag så tydligt som när jag ringde till socialen på den orten där mamman bodde. Jag förklarade hur hon bland annat kastat bebisen i golvet. Kvinnan som tog mitt samtal sa: "Eftersom du inte vet vad hon har för adress så kan vi ingenting göra" Sedan la hon på luren. Idag är den bebisen elva år. Och jag glömmer aldrig.
