Drömde om Fredrik Virtanen i natt. Han passerade mig i hög fart på en tillställning, jag tror att jag eventuellt stod i en trappa. Han log och sa "Hej hej". Allt gick så fort att jag inte hann svara innan han försvann ur bild. Men jag blev väldigt, väldigt glad för mitt Hej hej. Jag som inte trodde att Fredrik tycker om mig. Så funkar jag; utgår ifrån att alla tycker illa om mig tills de meddelar annat. Och kom inte med ert "det är så tyyypiskt kvinnligt att känna så" I know.
