är inte bara fotbollsspelare och arg, han är musikrecensent i Barometern också och flöjdaktligen en kollega till både Joachim och mig. Henrik har läst litteratuuurvetenskap och kanske gav denna förkovring grava skador. Hur ska man annars förklara recensionen av Tomas Andersson Wij. Jag citerar: "Men han är inte enbart en kylig iakttagare som registrerar omgivningen, det finns också ett patos och värme hans ord" Han väljer sedan att citera Jan Gradvall som skriver att "bara den som har en dörr på glänt mot sitt förflutna kan förstå sig själv och sin tid" och så fortsätter Henrik: "Just därför är Tomas Andersson Wij viktig. För han förstår sin tid. Vår tid. Och eftersom han förstår sig själv förstår han också oss andra" Här inne finns det inget patos. Bara rövos. Därför kan vi aldrig mötas på ett intellektuellt plan Henrik och jag.
