Johanna undrar: "Ni som får barn tidigt, hur motiverar ni det valet?" Alltså: Jag började röka och supa när jag var tretton, flyttade hemifrån när jag var 15 och tramsade bort en massa år med slappt leverne och "jag mår dååååligt" Så träffade jag Joachim och bara: Nu ska jag ha BARN. Joachim: Men.. Jag: NU Så är det med löv. "Bekymmersfri 23-åring" Jag har aldrig varit bekymmersfri in my LIFE. Och när jag var 23 var hade jag frihet coming out of my ears. Bläk. Barn fuckar inte upp friheten, när ska folk fatta det? Kanske det blir jobbigt om man gillar att klättra berg i Afrika, men vem fan pysslar med sånt trams? Utöver detta så vill jag ha måååånga barn och då måste man börja tidigt.
