vaknade jag av att Joachim låg med huvudet upprätt och lyssnade efter mystiska ljud. Jag: "Vad är det?" Han: "Håller du på med fötterna?" Jag: "Ja, det låter så här" Fötterna: "Psch psch psch" Han: "Nej, det var inte det" Sedan låg han och hörselspanade ut i tystnaden i ytterligare ett par sekunder för att plötsligt lägga ner huvudet och somna om. Kvar i mörkret låg två klotrunda ögon med skräcksvettiga ögonvitor. Och pschande fötter.
