Joachim ser glad ut, men det beror mest på att han var på väg till Håkan i en ruin (samt se Sofia och Carl-Philip, Joachim är rojalist javisst) Min hand skulle han helst hugga av eftersom vi blev sena. Men det var hans fel. En timme innan vi skulle hämta Åsa och Anders frågar Joachim mig om biljetterna. "Har jag dem?" Han hade lika gärna frågat mig var jag lagt den heliga graal. "Det var ju du som köpte dem" "Ja, så kanske det var, men hur ska jag hitta dem nu? Varför sa du inte till mig tidigare? Typ när som helst mellan mars och nu?" In på mejlen söka på ord som "biljett", "ticket" och "Hellström". Ingenting. Jag sitter naken framför datorn, eftersom jag ska duscha, och försöker minnas vad jag gjorde i mars. Går in på min andra mejl och söker på samma ord. Hittar mejlet, hurra! "Vi har skickat din(a) biljett(er) med bokningsnummer 572173184 med ordinarie postgång. Försändelsen bör nå dig ett par arbetsdagar efter att du har fått detta meddelande." Har ni skickat mina biljetter med ordinarie postgång? Så ni har alltså kastat dem in i ett svart hål utan utgång? "Joachim, det står att de har skickat biljetterna" "Okej, kommer du ihåg att du har fått hem dem?" "JAG KOMMER FÖR FAN INTE IHÅG VAD JAG ÅT TILL LUNCH IDAG" "Jaha, då får vi leta", säger Joachim. "Men jag måste duscha!" "Om vi inte hittar biljetterna så är det ingen idé att du duschar eller hur?" Hat, hat, hat, två ogifta omaka makar emellan. Inte som ett norskt par vi känner, men nästan. Joachim letar i räkningslådan och bokhyllan. Jag letar i min låda i hallbyrån, sedan i Joachims. Och där ligger de. Biljetterna har kommit, jag har till och med öppnat kuvertet och varit smart nog att lägga brevet i Joachims låda. Men jag har inte hjärna nog att minnas att jag har gjort det. Nu hade jag bara en halvtimme kvar till dusch, smink och krulla luggen. Och dessutom hade jag bestämt mig för att klippa luggen. Och har man bestämt sig för luggklipp så kan man inte backa. Jag försökte komma ihåg i huvudet hur luggtjejerna på youtube viker håret för att få till rätt vinkel, sedan went jag till town på luggen. Tre gånger went jag till town. Känner ni igen er i detta, luggtjejer därute? Man klipper en gång och tänker, ah det var mesigt. Klipper en gång till och känner modet stiga, det blev ju bra det här, jag har missat mitt kall etc. Ah vafan, jag klipper en tredje gång, det växer ju ut så fort. FAN DEN TREDJE GÅNGEN SLANT. Alltid samma sak. Det går inte stanna efter två klipp. Joachim fick packa övernattningsgrejer till killarna och fixa själv. Stackars stackars. "Joachim, kan inte du snälla köra killarna och komma tillbaka och hämta mig så att jag hinner göra mig iordning?" Omvägsvrede, så mycket omvägsvrede. Så mycket bittert mummel i skägget han har rakat av på grund av sommar. Men han gjorde det. Han skjutsade killarna och jag kunde lägga en smakfull makeup. Kvällen blev fin med picknick i bilen med fällda säten. Håkan var snygg med sin sjal knuten runt byxbenet och LaGayla var magi med sin röst och scennärvaro. (Jag vet inte om jag är riktigt med på vad scennärvaro är. Antingen är man väl där eller så är man det inte.)
