Klockan är sju och Lasse sitter mellan sin mor och far i sängen och låter AUAUAUAUAUAUAUAUAUAUAUAUAUAU Jag ammar en smula, den sista slatten i patten. Jag ammar nu endast ett morgonmål, thats it och tuttsen är snart lika yttepyttiga som innan dräktighet och annat. När klockan är halv åtta går jag upp, oklart varför. Alla i huset sover men jag går upp frivilligt för att diska och plocka. Vilket sorgligt offer-fån. Lyssnar en stund på P1 innan jag rattar över till P4 och Ring så spelar vi, idag med Sissela Kyle. En man från Arvidsjaur vill höra Malena Ernmans La Voix. HURRA! Aldrig att man hör låtjäveln på radio. Jag höjer och njuter, gråter en smula. Jag är väl felskapt på något sätt för det kommer tårar i båda ögonen när jag hör Malena. Så står jag där i köket när hela familjen sover, med diskhandskar, tacosrester, gråter som ett litet hittebarn och vet inte om jag gråter för att jag diskar klockan halv åtta eller för att det är vackert. Och så sjunger Malena sin sista höga långa ton. Och Sisela Kyle säger; "Vilket UNDERBART SKRIK eller vad man ska kalla det" Och så var man tillbaka. Torka tårar i armvecket och göra klart.
