Vi ligger i sängen. Jag löser ordsök i Aftonbladets hembilaga, Joachim läser en bok om en ex-polis som berättar hur det verkligen går till bland poliser och nassar, förlåt åklagare, åklagare ska det vara. Jag har mitt vintertäcke halvvägs upp över min trötta kropp. Mina bröst är som svalor som häckar. Om svalor är fåglar som ser ut som stekta ägg och häckar i armhålor. Plötsligt ligger en hand på vänstra tutten. "Ameh" "Vadå?" "Ta bort" De är fortfarande amningstuttar. Jag smäller till Joachims hand med ett smattrande smack och han flyr tillbaka till bokens underbara värld. Och så kommer handen tillbaka. "AMEH" SMACK igen och Joachim hinner undan. Och så kommer handen tillbaka. Igen. Och det är då Joachim säger det: "Snabb som en KOBRA" Det är som Kunskapskanalens djurspecial del tre. Joachim är snabb som en kobra när han anfaller mina häckande svalor. Och i spjälsängen en meter bort ligger en spädgris och snarkar.
