Det var ingen höjdare på Fredriksskans igår. Jag satt och gjorde knipövningar i nittio minuter, så helt meningslöst var det ju inte. Men det hade varit roligt med åtminstone en poäng. Henrik Rydström var på ett strålande humör efter matchen, han hade ju blivit väckt av amöbor, förlåt AIK-fans, amöbor har ju en cell. Att bli väckt i sitt eget hem klockan tre på natten av svartklädda dårar på gräsmattan, jag hade aldrig fått underbyxorna rena igen. Joachim skötte sig och blev matchens lirare. För besväret fick han en röd kobra. Tack Telia. Jag har suttit på rad åtta i åtta år. Flickvänner har kommit och gått. Först var det Niklas Kaldners fru Jessica. Sedan Artur Sorins flickvän Andrrrre Fransbrrrö. Och nu; tada! Stefan Larssons fru Anna. Jag försöker undvika att sitta bredvid överdrivet snygga människor men Anna är på väg att bli hiskeligt fet så jag gör ett undantag. Bakom Anna och mig, på rad nio, sitter sjukgymnast Kjell Svenssons söner och jag skämtar inte, de kan ALLT om fotboll. De vet till och med i förväg när det ska bli mål. Så fort bollen är tio meter eller mindre från straffområdet skriker de MÅÅÅL! Igår blev det mål elva gånger trots att matchen slutade 0-1. Och så fick Joachim ett nytt smeknamn. I första halvlek gjorde min kille en väldigt snygg rensning(bollen flög inte ens upp på läktaren) och då skriker Kjell Svensson junior den yngre; "BRA LOCKE!" Kjell Svensson junior den äldre; "Locke? HAHAHA" Kjell Svensson junior den yngre; "Jag visste inte om jag skulle säga Lantz eller Jocke" Kjell Svensson junior den äldre; "Locke, det är ju gubben i Lost HAHAHA" Kjell Svensson junior den yngre: "MÅL!"
