Lasse kryper! Han tar det ena blekfeta knät efter det andra och tar sig fram över golvet som den underbara lilla fläskkorv vi älskar till döds. Vi roar oss med att lägga saker han gillar en bit framför honom, inte för långt så att han ger upp och inte så nära så att det räcker med att han lägger sig raklång och vecklar ut fingrarna. Joachim har tagit upp den gamla grinden som vi brukade fästa med tejp. Istället för tejp har han den här gången knutit fast grinden med ett axelband i nylon från en sportväska, därför att säkerhet är A och O. Joachim, min ojämställde och rent förtryckande kille, var igår hemma hela dagen medan jag jobbade med Eftersnack och förutom grinden så sänkte han botten i spjälsängen eftersom Lasse igår hade satt sig upp och hävt sig över relingen. Lasse liknar mer och mer lilla tjejen, vilddjuret. När stora var sex månader satt hon som en fet boll på samma ställe och läste pekböcker tills man flyttade på henne. Lilla sökte alltid döden i varje given situation. Och Lasse är som ett levande läskpapper på detta. Uh oh.
