I fredags natt sov Lasse i sin säng fram till småtimmarna, sedan kinkade han och Joachim lyfte över honom till sig. Borta i storas säng låg jag, illvaken, och hörde alltsammans. "Stackars, stackars Joachim" tänkte jag som ett sorgligt kvinnooffer. Men det var inte så himla stackars Joachim. Klockan åtta på morgonen tassade jag bort till sovrummet och pussade på Lasses kind tills han vaknade. Och så ammade jag. Det visade sig att han hade vaknat och gnytt tre gånger under natten, men hade nöjt sig med att få napp och sedan somnat om. Hoppla. I natt sov han i sin egen säng hela natten och vaknade 7:25 och ville ha mat. Så i natt blir sista natten av tuttkarantän. Imorgon natt kommer den ljuva mjölkdoften tillbaka till sin plats alldeles intill spjälsängen.
