Vi sitter vid köksbordet och äter, samtalar och tittar på när barnen äter upp tio köttbullar var. Jag beklagar mig en smula över att jag är så trött på att vara trött. "Söuver döu föer mucket iller föer lejte?" vill pappa veta. "Hur trög är du?" "Man kan blej trött auv böuda" "Ja, det har du rätt i, jag sover alldeles för mycket" En stund senare sitter vi alla samlade framför bolibompa. Pappa har Lasse i knät och följer intresserat med i höjdarna. Plötsligt; "Han haur SPUTT, FU SAUTIKEN, ANEEEJTA HAN SPUDDE PAU MA. Jau kinde att dejt blejv vaumt ej buksena, jau tinkte att dejt vau pess min dejt vau spu, FU VIKKEN GRAJS"
