När jag går och lägger mig på kvällarna brukar jag roa mig med att lösa korsord. Amelia och Barometerns lördagskryss ligger jag och krånglar med och det slutar alltid likadant; jag har ett ord kvar som gapar tomt. Det är nästan alltid ett ord från förr i tiden. Jag levde inte förr i tiden för helvete. När jag ligger och löser korsord behöver jag en penna, gärna bläck, men när jag har gosat ner mig under täcket, fått upp värmen och kanske fäst bebis vid bröstvårta skulle jag nöja mig med en bit kol bara jag slapp gå upp igen. Jag lägger alltid pennan överst i korgen under nattduksbordet. Jag lägger pennan ovanpå alla tidningar, tvättlappar, påbörjade pocketböcker och nappar. Nästa kväll ligger det aldrig en penna där. Jag väser "Var är pennjäveln" mellan tänder och joachim himlar med ögonen bakom sin tjocka bok om gammalt krig med många döda. Jag rafsar runt med näven tills jag får skrapsår av korgen, går upp ur sängen och klampar demonstrativt runt i huset på jakt efter en ny penna. Och så här fortsätter det kväll efter kväll. Idag rensade jag korgen. Titta vad som låg i botten.
