Jag vaknar klockan åtta av att de stora barnen ligger mellan Joachim och mig och slåss om Lasse. Det dras i armar och pussas på hans kinder, den Lasse tittar på flest sekunder har vunnit. Den som vinner får en fläskläpp. Joachim blir argare och argare. Jag faller in och ut i den dvala som är nattammarsömn. Plötsligt ställer sig lilla upp i sängen och tar ett kliv bakåt och sätter hälen på mitt vänstra bröst som ligger likt en köttig pöl på lakanet. Hon står nu med hälen nerborrad i madrassen med hela sin kroppstyngd, under ligger min vårtgård. Jag rör mig inte. Jag orkar inte.
